Det där med napp

När jag låg på BB efter att Viles föddes så sa dem till mig att inte ge honom nappen dem första tiden så att han skulle lära sig amma ordentligt och att om jag gav honom nappen kunde han få problem eller svårt för att suga rätt när man ammade honom, och eftersom han är första barnet och så lyssnade jag såklart, vilket jag ångrar lite idag. Så fort Vile kom upp på magen så fick han bröstet och han tog det bra direkt så därför önskar jag att jag hade testat att ge honom nappen också för nu vill han INTE ha napp. Det hade kanske varit så endå men då hade jag i alla fall inte undrat om det hade varit annorlunda om jag hade testat från början.
Jag förstår att vissa tycker det är dumt och säger att varför lära del ta napp om del sen bara ska sluta med det? Jag hade tyckt det hade varit skönt om han tagit napp så att han kan tröstat på annat sätt än med bröstet. Är man ute och han bli ledsen så går det inte att trösta honom, och hemma hade det varit lättare om hans pappa hade kunnat trösta honom, och jag sluppit vara så låst. Visst det är bara att hålla ut men det är väldigt påfrestande ibland att han inte kan tröstas med napp. 
Om vi får fler barn ska jag testa med nappen från början om det är så att bebisen tar bröstet bra direkt. Man ska lyssna på sin egen magkänsla som jag önska att jag hade gjort. Man får säkert rådet i all välmening men jag önskar endå att jag gjort som jag kände med nappen. Vi har testat alla sort men ingen vill han ha, och vi har betydligt fler än dem som är på bilden, haha. 
Ni som har barn, tar del napp? Började ni med napp från början eller kom det senare? Hur gjorde ni? 

(null)

↑