Min förlossning
Hejsan!
Hoppas ni har en bra dag, för det har jag.
Idag tänkte jag skriva om min förlossning, det är fem veckor och tre dagarsedan som lilla prinsen föddes och det är det mest fantastiska som hänt.
Jag hade väldigt lite förväntningar på hur förlossningen skulle vara och hur allt skulle kännas. Jag måste säga att jag hade en riktigt drömförlossning och jag har bara bra minnen från den, även om jag minns att det gjorde väldigt ont så an jag inte riktigt komma ihåg smärtan. Eftersom detta är mitt första barn så visste jag inte vad som väntade och jag läste inte så mycket om det och jag undvek att titta på video av förlossningar. Det enda jag läste om var hur man vet att förlossningen är på gång och läste då om förvärkar och riktiga värkar, slemproppen mm.
Jag var beräknad till den 3/11, och lillen är född den 4/11. Det började med att jag den 3/11 var ute och shoppade med min mamma, och när jag kom hem från den shoppingrundan så hade slemproppen gått, så jag googlade men läste att den kan gå flera dagar innan. Eftersom det är mitt första barn och att man då brukar gå över tiden så tänkte jag att jag ade några dagar kvar innan lillen skulle komma, så jag tänkte inte mer på det mer än att det inte var allt för lång tid kvar tills bebisen skulle komma.
Den 4/11 så vaknade jag runt 08.00 och hade lite värkar men tänkte att det förmodligen skulle gå över eftersom jag haft förvärkar på morgonen tidigare.
Under dagen blev värkarna värre och värre, det enda som gjorde att det var uthärdligt var att stå i duschen under varmt vatten. Värkarna blev tätare, så vi ringde upp till BB, och runt 17 tiden så åkte vi upp.
När vi kom in på BB så visade det sig att jag var öppen 5 cm, så vi fick ett rum, där tog jag en dusch men nu så var värkarna så intensiva så det hjälpte inte längre. Min tidsuppfattning är inte sådär jättebra med tanke på att jag hade annat att tänka på, haha.
Mitt vatten gick aldrig utan dem fick ta hål på fosterhinnan så att vattnet gick och så att bebisen kunde börja gå neråt eftersom han låg ganska högt upp och behövde komma längre ner.
Jag hade tänkt att jag ville ha en naturlig förlossning och inte ha ryggmärgsbedövning, men eftersom jag visste att alternativet till ryggmärgsbedövning fanns så orkade jag inte mer och bad om ryggmärgsbedövningen. Jag visste att det inte var säkert att jag kunde få det eftersom jag har skolios, men läkaren kom snabbt och han sa att jag kunde få, och det var verkligen det bästa jag gjort.
Jag tror att genom att jag valde att ta ryggmärgsbedövningen så kunde jag "njuta" mer av förlossningen eftersom jag inte längre hade så fruktansvärt ont och det var verkligen rätt beslut för mig att ta den.
Sedan satt jag på en pilatesboll och hoppade så att bebisen skulle lägga sig längre ner. Eftersom jag var bedövad så kännde jag inte smärtan av värkarna men jag kännde ett tryck neråt och när det förändrades från värkar till krystvärkar så märkte man verkligen skillnad, det gick liksom verkligen inte att låta bli att trycka på även om man hade velat. Bedövningen tog bort smärtan från värkarna, men känslen försvann inte därifrån bebisen ska komma ut, haha, utan där gjorde det fortfarande ont.
Sen hade jag krystvärkar i ca 50 minuter innan lillen kom ut, och vilken konstig känsla så fort huvudet var ute och han kom upp på magen. All smärta bara försvann, och det var som att världens sten lyftes från mina axlar.
Direkt när han kom upp på magen så kände man en massa kärlek och att denna lilla fisen ska jag leva för och göra allt för.
Man glömmer sitt gamla liv i samma sekund som den lilla tittar ut och det känns som att han alltid funnits här på något konstigt vis, och nu flyger tiden förbi så snabbt att jag bara vill stoppa den ett tag så att jag kan få ha honom så liten som han är nu så länge det går.
